Herrljunga kommunionvin

Idag har sambon skrivit tenta och för att fira hans befrielse från

tunga bördor (läs: matriser och vektorer) tog vi en liten sväng förbi ICA för att handla något trevligt fira med. Vi hittade ett alkoholfritt vin som såg ganska intressant ut: Herrljunga kommunionvin. Föga anade vi vad som väntade oss i kassan: Man är tvungen att visa leg för att köpa alkoholfritt vin.

Nu sitter jag här och funderar på hur ICAs ledning resonerar kring detta. Borde man inte uppmuntra minderåriga att dricka alkoholfria alternativ?

Hur som haver. Eftersom jag innehar ett stycke legitimation med en siffra på som indikerar att jag uppfyller tillräcklig ålder kan jag nu ge ett utlåtande av denna dryck.

Herrljunga kommunionvin är egentligen är gjort för att vara ett nattvardsvin (ja, man känner sig lite som Robert Gustavsson i den gamla glocalnetreklamen när man dricker det http://www.youtube.com/watch?v=b2fcXDl-g3w), men jag resonerar som så, att om man kan använda matvin till nattvarden, så borde man kunna ha nattvardsvin till maten.

Vinet har en pikant lukt av russin. Den första upplevelsen av smaken är en lätt syrlig, ganska frisk men lite för söt smak för ett middagsvin. Om man behåller drycken i munnen en stund får man en lite fruktigare känsla med mer smak, men vem sitter vid matbordet och gurglar vin som man gurglar flourskölj?
Eftersmaken av vinet är RUSSIN! I början var russinsmaken nära på kväljmig, men nu när jag börjar närma mig botten av glaset inser jag att det kanske inte är så pjåkigt.
Vinet är lite för lättdrucket för kunna tävla med vanligt alkoholhaltigt vin. Jag brukar säga att ett alkoholfritt vin ska ta ungefär lika lång tid att dricka upp ett alkoholhaltigt, och det här vinet skulle jag nog kunna halsa om jag ville.

Sambon tyckte att vinet hade en fin färg.

Sammanfattningsvis: Gott, betydligt bättre än diverse läskeblask. Lite för sött och lite för lättdruket. Billigt (25kronor/flaskan)! Jag ger vinet tre av fem dammsugare.

Vänliga hälsningar
Tua